Ny forskning visar unika fynd vid postviral ME/CFS

Varför hittar ingen det virus som ligger bakom ME/CFS? För det är sanningen att säga många som letat under åren, men aldrig funnit bevis på någon nytt virus eller någon speciell skyldig infektion. I själva verket har vi som arbetat med sjukdomen sett hur många patienter tyckts få sin oförklarliga utslagning efter alla möjliga influensaliknande tillstånd. Även rätt många utan att de ens beskrivit någon påtaglig smitta. Professor Anders Rosén vid Universitetet i Linköpings Biomedicinska institut, har under många år och i flera artiklar beskrivit avancerade fynd vid ME, men ändå frågat sig samma sak. När så pandemin slog ner som en oväntad bomb bjöds mitt i allt elände och mörker också på en möjlighet.

Undertecknad varnade redan på vårkanten 2020, i en artikel i Dagens Medicin, för att Covid19 drastiskt kunde öka risken för ME. Historien om ME var ju kantad av olika virusutbrott och deras konsekvenser och i kölvattnet av förra SARS-pandemin såg man i Norge ett fördubblat insjuknande i ME-diagnosen. Skulle det bli så, och hur skulle alla våra patienter med ME reagera vid denna nya virusinfektion som de riskerade att drabbas av?

Så när professor Rosén och hans forskarteam tog kontakt och frågade om vi på Bragée kliniker, som har så många noga diagnosticerade patienter, ville hjälpa till i en forskningsstudie  genom att ta prover på patienter under ett år och följa vad som sker kändes det självklart att kontakta intresserade patienter. Och väldigt många ville ställa upp. Vi kom att fullfölja med 95 ME-patienter och Linköping bidrog med 100 friska personer att jämföra med. Och fynden skulle visa sig bli mycket intressanta.

Vi kanske inte hittar något nytt virus när vi söker runt vid ME/CFS. Detta därför att det är gamla infektioner som vi varit med om tidigare som spökar! Virus som slumrat i kroppens celler och som väcks till liv när vi får nya infektioner av olika slag, exempelvis under en pandemi!

Det är väl känt att exempelvis virus av herpesfamiljen kan ligga vilande i årtionden i kroppen för att vakna till av påfrestningar eller infektioner och ge trötthet och feberkänsla, och inte sällan värk, de kallas då latenta. Vi har till och med medfödda virus som ”retrovirus-K” som kan blomma upp på samma sätt och ge både sjukdomskänsla och ibland autoimmuna sjukdomar som ledvärk av reumatism, men framför allt trötthet. Symtom som inte så lite påminner om det som både patienter med ME och med PostCovid, d.v.s. långvarig trötthet efter Covid19, berättar om.

Så idag fick jag i TV4:s nyhetsmorgon tillfälle att berätta om forskarlagets nya upptäckt. Det blev ju en riktig nyhet då den vetenskapliga artikeln publicerades internationellt precis samtidigt, så TV4 var på hugget. Huvudförfattaren till artikeln Eirini Apoustolu och Anders Rosén är som sina medarbetare superexperter på virus och immunsystem, och vår artikel har nu kunnat publiceras i den ansedda tidskriften Frontiers In Immunology. En sådan artikel är inte så lättläst, om man säger så. Bara titeln kan ju vara en liten utmaning ”Saliva Antibody-Fingerprint of Reactivated Latent Viruses after Mild/Asymptomatic COVID-19 is Unique in Patients with Myalgic-2 Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome”

så jag tänkte förklara lite enkelt, utan att tappa för mycket i vetenskaplig noggrannhet.

Professor Anders Roséns team i Linköping, med Eirini Apostolou (bild) i täten, har avancerad utrustning och kunskaper i världsklass för att analysera antikroppar och immunsystemet. Efter att vi varje vecka under ett år kört ned med de kylda proverna till Linköping kunde de i somras tas fram ur frysen med mer än 80 minusgrader och analyseras samtidigt. Spännande tider – skulle vi få se någon skillnad mellan ”våra” patienter och de friska patienterna, de sk kontrollerna? Lab-teamet koncentrerade sig först på hur många som fått Covid-19 under året, och det var mer än hälften av ME-patienterna, och lite färre bland kontrollerna. Och symtomen hade varit milda, en tredjedel hade inte ens noterat att de drabbats av pandemin. Det syntes bara i blodproverna. Vi hade lika svårt att avgöra vilka som fått Covid-19 när vi mötte patienterna för provtagning, ME/CFS är ju en sjukdom som i sig varierar väldigt beroende på vilka ansträngningar man gör. Tänk att det var så många!

Hur var det då med de slumrande virus som finns i framför allt vita blodkroppar och nervceller? Hade de vaknat till, eller reaktiverats, som det heter, av Covid-19? Sådana uppvaknanden brukar mera sällan ge kraftiga infektioner utan mer diffusa symtom som trötthet, feberkänsla eller utmattning. Det är också väl känt att kroppens energikraftverk i cellerna, våra mitokondrier, kidnappas vid infektioner. Ja, vid stress och påfrestningar också. Hade nu pandemin knäckt våra inre kraftverk så var det ju inte konstigt om många skulle få extrem trötthet och försämring...

Jodå, både patienter och kontroller hade fått aktiveringar av olika herpesvirus och de medfödda retrovirus-K, men reaktionen var mycket starkare hos dem som hade ME/CFS. De hade ett signifikant, det vill säga statistiskt säkert annorlunda provsvar, särskilt av kärnviruset EBNA1, det vill säga från Epstein Barr Viruset eller EBV. Och då bara i saliv, inte i blodprover. Det var inte helt oväntat att EBV var en bov i dramat. Nästan alla individer har antikroppar för att de smittats med EBV tidigt i barndomen. En del smittas senare under tonåren och får då en präktig infektion med allmän svullnad av lymfkörtlar, körtelfeber, eller som det också kallas ”Kyss-sjukan”, då det smittar via slemhinnor. Efter dessa infektioner slumrar EBV in i våra lymfocytblodkroppar och väntar tålmodigt på att väckas. Och tydligen var pandemins nya virus en sådan väckarklocka. Att vi inte förstått det här tidigare kan delvis bero på att vi normalt tar blodprover och inte de enklare salivproverna som vi också gjorde i vår studie.

Summan av kardemumman blir då att patienter med ME/CFS är mer känsliga och får mycket starkare reaktioner av en mild covid-19 smitta. Deras slumrande virus väcks upp och tuggar i sig energin och följden blir mera trötthet, mera utmattning och feberkänsla, hellre än typiska influensasymtom. Och så här kan det förmodligen vara vid många olika influensainfektioner, patienter med ME berättar ofta om hur de gång på gång får ”småinfektioner” och försämringar. Gång på gång släcks kraftverken ner. Och man får sämre allmäntillstånd och sämre immunförsvar. Man har inte bara smittats av ett nytt virus, man har också väckt upp en arme av sovande tidigare syndare som återaktiveras.

Vad har nu denna upptäckt för konsekvenser? Ja, för det första måste ju flera forskargrupper ta sig an och söka se om vi/vår forskargrupp har rätt eller fel! Och vi själva har många nya studier på gång, men det som kanske känns viktigast är att det är väldigt svårt att hitta bot och bättring i en sjukdom som man inte förstår. Nu när vi anar nya mekanismer kan också nya behandlingar komma ifråga. Det kan vara nya antivirala läkemedel eller immunpåverkande läkemedel. Det kan vara utvecklade metoder för att stärka kroppens motståndskraft, pacing och aktivitetsanpassning får en ökad tyngd tycker jag. Vad händer om man tillför de här nerverna, lymfkörtlarna och blodcellerna syrgas i överskott, det vill säga använder högtryckskammare med syrgasbehandling? En sådan studie förbereder vi också. Ja, idéerna är många.

Detta kanske kan inge lite hopp. Och vetskapen om att det ”inte bara är psykiskt” utan att provtagning och avancerade analyser faktiskt också visar på klara skillnader är inte bara en tröst, utan också en inspiration för såväl vården som för patienterna och deras anhöriga.

Jag vill rikta ett stort tack till teamet vid Universitetet i Linköping, till alla våra medarbetare och framför till allt våra engagerade patienter!

Björn Bragée, smärtläkare, medförfattare

Här finns artikeln att läsa, det är också fina kartor över virussorter och provsvar.

Referens

Saliva Antibody-Fingerprint of Reactivated Latent Viruses after Mild/Asymptomatic COVID-19 is Unique in Patients with Myalgic-Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome

Eirini Apostolou, Muhammad Rizwan, Petros Moustardas, Per Sjögren, Bo Christer Bertilson, Björn Bragée, Olli Polo, and Anders Rosén 

Frontiers in Immunology, 20 oktober 2022.