De första symtomen man kan få brukar vara trötthet och spänningar i musklerna, huvudvärk och dålig mage. När det gått en tid kan man få smärta på olika ställen i kroppen, som i nacken, i en arm, en höft eller liknande. Man kanske hoppas att det ska gå över av sig själv, men det gör det inte. Istället kan man få smärta på fler ställen, det är som att smärtan ”sprider” sig.
Länge har man inom vården varit frågande till orsaken till de här svåra tillstånden och till hur de ska behandlas. Man har inte kunnat erbjuda så mycket mer än mediciner, träningsråd och annan symtomdämpning. Men de senaste åren har forskningen kommit till den bestämda slutsatsen att den viktigaste åtgärden för att minska obehagen är att förstå vad som händer i kroppen när smärta produceras. Hur det kan vara så, förstår du när du läst resten!
Hjärnans viktigaste uppgift är att beskydda oss från faror
Hjärnan är "chefen" som har två "medarbetare" till sin hjälp, som utför chefens order i kroppen. Den ena medarbetaren är det sympatiska nervsystemet, som vi kan kalla ”kroppsaktivisten” eftersom den sträcker sina nervbanor genom kroppen och höjer aktiviteten i andningen, i blodomloppet, spänningen i musklerna som måste vara beredda om det blir nödvändigt att fly eller slåss för att skydda sig.
Den andra medarbetaren är det parasympatiska nervsystemet, ”kroppslugnaren” som får träda in när hjärnan tycker att faran är över. Den dämpar aktiviteten och ser till att kroppen kommer i balans igen, att man kan äta, smälta maten, sova. Den har en stjärnspelare som heter Vagus och sträcker sig mellan hjärnan och organen i kroppen.
Det här två nervsystemen utgör det autonoma nervsystemet, och det är här obalanser uppstår när det blivit problem.
Men varför får man då smärta?
Hjärnan bevakar allt som är på gång och förutsäger vad som ska hända vilket den grundar på tidigare erfarenheter. Har man tidigare haft smärta vid stress av en viss orsak, då kommer den igen vid varje liknande stress som hjärnan har i sin statistik. Den ger dig en smärtsignal som betyder ”var på din vakt!”. Smärtsignaler är hjärnans viktiga varningsredskap.
Om hjärnan anser att du är utsatt för något farligt under längre tid, då får kroppsaktivisten fortsätta att jobba för högtryck, hjärnan kallar inte in kroppslugnaren på det vanliga sättet. Och nu går hjärnan alltmer upp i varv och börjar övertolka också rätt oskyldig stress och aktiverar smärtan. Man kan få svårt att sova och att få riktig vila. Hjärnan och nervsystemet är som det heter sensitiserat, extrakänsligt. Se "getingexemplet" (länk)
Men nervsystemet kan också börja gasa och bromsa samtidigt, eller stanna ömsom i gas- och ömsom i bromsläge. Det förekommer vid sjukdomstillstånd som PTSD, fibromyalgi, IBS, utmattningsdepression.
Hur kan man få nervsystemet att börja agera normalt igen?
För att återställa balansen måste vi ta hjälp av övningar som återaktiverar ”kroppslugnaren”, det parasympatiska nervsystemet. Hur ska det gå till? Kan man prata hjärnan tillrätta? Nej! Det är inte den delen av hjärnan som hanterar tankar, tal och resonemang, som styr i beskyddandet. Det är en del längre ner, som kallas det limbiska systemet. Det är där alla kroppsliga och utifrån kommande signaler samlas och värderas. Den delen av hjärnan förstår inte språk – men den förstår kroppsliga signaler, förstås.
Så det gäller alltså att kommunicera med den delen av hjärnan med kroppsliga signaler, som säger att ”det är lugnt!” när hjärnan varnar för fara. När hjärnan fått sådana budskap tillräckligt många gånger, blir den övertygad om att den kan sluta med sitt smärtbeskydd! Det är de här sakerna du får lära dig i vår rehab, och som kommer att efterhand göra din hjärna allt lugnare och mindre smärtsignalerande.
Se här (länk) den enklaste och enligt forskningen mycket effektiva övningen för att ge hjärnan sådana lugnande budskap
Relaterade länkar
Datum: 2024-02-05
Smärta kan inte ifrågasättas!. Med långvarig menas smärta som varat minst tre månader. Modern smärtvård och multimodal rehabilitering kan ge de flesta bra hjälp. Smärta är...
Träna att magandas. En övning som bara tar en minut att göra, där du med mellangärdesmuskeln hjälper det lugnande, parasympatiska nervsystemet. Diafragmal andning går till...